Volkswagen Caddy, 1989 års modell, vid Berlinmuren
Volkswagen Caddy, 1989 års modell, vid Berlinmuren
Volkswagen Caddy, 1989 års modell, vid Berlinmuren

30-åringen i Berlin – 30 år efter muren
Caddy 1989

Fram till för 30 år sedan var Tyskland ett delat land. På ena sidan muren smattrande pappersbilar med tvåtaktsmotorer, på andra klassiker såsom vi minns dem. För att fira återföreningen mellan öst och väst vänder vi vår tidstypiska 30-åring mot Europas huvud- stad och upplever det nya, gamla och allt däremellan.

Text & foto: Richard Sjösten

VÄRMEBÖLJA RÅDER. Inte bara i Sverige utan särskilt över Centraleuropa och temperaturerna sträcker sig en bra bit över 30-strecket. På sätt och vis passande, särskilt en helg som denna när vi ska uppmärksamma att det var just 30 år sedan Berlinmuren föll. Dessvärre innebär det också att temperaturen inuti den lilla kupén i vår Volkswagen Caddy från 1989 stundtals närmar sig det dubbla när vi bränner söderut från Stockholm mot Berlin. På pappret lät det här som en bra idé, att låta en västtysk produkt tillverkad i öst (Jugoslavien) förena öst och väst såhär 30 år efter att muren föll. Det var dock innan vi mindes att vår Caddy saknar luftkonditionering och i stället fått ett sportigt välsjungande avgassystem någon gång tidigare i livet.

"I centrala Berlin var det dubbla murar och minerade diken."
Karta över Öst- och Västberlin med muren

MIL EFTER MIL längs E4:an betas av snabbt, effektivt och förvånansvärt komfortabelt. Radion är dock ingen idé att sätta igång på grund av motorljudet. Dessutom glömde vi ändå kassettbanden hemma. Att mycket har hänt och utvecklats de tre senaste decennierna råder det inget tvivel om. Men Caddyns pigga äventyrslust smittar av sig och vi känner både tillförsikt och spänning, även om svetten rinner längs ryggraden. Att vi missar avfarten mot Hässleholm och Ystad i Markaryd gör inget, omvägen via Helsingborg och Malmö för att nå färjan mot Świnoujście i Polen blir bara några härliga extramil. Med tomt flak så när som på några lätta väskor med kläder upplevs Caddyn riktigt rapp i steget. Motorn svarar fint, styrningen har vårdats väl och chassit hänger med. Vid det här laget har all oro för eventuella tekniska nederlag runnit av oss och väl i Ystad väntar sex timmars avkylning på färjan och ytterligare knappt tre timmars körning innan vi når Berlin. Lätt som en plätt.

Två klassiker framför den nedlagda flygplatsen i Berlin, VW Caddy och Trabant.
TVÅ KLASSIKER framför den nedlagda flygplatsen i Berlin. Caddy och Trabant.

FÖRSTA GENERATIONENS VOLKSWAGEN Caddy föddes redan 1979 i USA. Det var Volkswagen America som efterfrågade en kompakt pickup och efter att experimenterat med Golf Mk1 ett tag föddes hantverkardrömmen Caddy – även om den där och då faktiskt döptes till Volkswagen Rabbit. Caddy-namnet kom till först när modellen nådde Europa 1982. Från och med då och tio år framåt tillverkades första generationens Caddy vid Volkswagens fabrik i Sarajevo i dåvarande Jugoslavien, men den europeiska produktionen och därmed första generationen upphörde i och med att fabriken totalförstördes i de jugoslaviska krigen. I Sydafrika kom dock produktionen att pågå ända fram till 2007 sida vid sida med Golf Mk1.

1981 var Berlinmuren i allra högsta grad verklighet. Varningsskylt.
1981 DÅ BILDEN är tagen var muren i alla högsta grad en verklighet. Här syns Brandenburg Tor från den västra sidan.
“CADDYNS PIGGA ÄVENTYRSLUSTA SMITTAR AV SIG.”

- THAT’S THE BEST car in my world, gastar plötsligt den polske mannen när vi efter sex timmar ombord på “MS Sunkbåt” äntligen siktar land och beger oss mot bildäck. Hans blick är totalt fastlåst på vår gräddfärgade pickup och mannen har svårt att slita sig från bilen ens när framförvarande börjar rulla av färjan. Uppspeltheten, glädjen och intresset kring vår Caddy går att ta på nästan var vi än kommer. Att en gammal pickup, ursäkta uttrycket, skulle väcka så mycket positiva känslor – 30 år efter sin tid – kunde nog ingen förutspå. Nog för att just vår faktiskt ser osedvanlig fin ut på lite håll, den har dessutom originaldekor med GT CAT-emblem på huven, men ändå.
Tyvärr förstörs polackernas trevliga entusiasm för vår bil av landets totalt obefintliga trafikvett och efter bara några mil vill vi inget hellre än att komma över gränsen till Tyskland. Omkörningar vid möte? Inga problem. Omkörningar på enfiliga småvägar? Inga problem. Lyse på kvällen? Onödigt. Listan kan göras lång, men det kan knappast komma som en överraskning för någon att Polen har bland Europas högsta dödlighet i trafiken. Ett varningens finger, för framtida bilsemestrar!

MED TUNGAN RÄTT  i mun korsar vi till slut gränsen och kan äntligen fälla ner gaspedalen. Trodde vi. Klockan är närmare midnatt och tyska tullen ligger några kilometer bakom oss när vi äntligen når autobahn och den fantastiska “allting upphör”-skylten. Fri fart! Frikoppling, mellangas och i med trean. Nu blir det åka av sista milen in till Tysklands huvudstad! Men plötsligt hostar bilen till, för ett kort ögonblick dör motorn och allt blir tyst. Många tankar hinner passera förbi innan motorn åter hostar igång och sportavgassystemet börjar sjunga.

- Nejdu, det där kan du glömma. Ingen mer fullgas. Nu tar du oss till hotellet i stället för att hålla på och leka. Vi har ett jobb att utföra, muttrar kollegan i passagerarsätet dömande. Som om det vore mitt fel att bilen plötsligt bestämde sig för att ta en paus?

Berlinmurens fall
1989 FÖLL MUREN tack vare en rad olika händelser. Det här satte punkt för ett 30 år långt lidande. Här firar Öst- och Västberliner tillsammans på Brandenburg Tor.

UNDER 39 ÅR  var Berlin en delad stad. Människorna som levde i dåvarande öst kunde inte ta sig till väst, men åt andra hållet gick det enklare. De första åren löpte bara ett tunt stängsel genom staden, men allt eftersom byggdes murarna högre och större för att till sist förseglas helt och hållet. Till sist mätte muren 156,4 kilometer varav 43,7 kilometer i centrala Berlin som en dubbel mur med vakttorn och minerade diken i zonen mellan dem. I öst sades muren “hålla fascismen ute”, men syftet var i själva verket att hindra sina egna medborgare att fly till väst. Mellan 1949 och 1961 flydde 2,7 miljoner människor från öst, men efter murens uppförande lyckades bara 5 000 människor ta sig över, varav drygt tio procent i själva verket var gränsvakter. Än i dag löper minnet av muren som ett öppet sår genom Berlin. På sina håll har muren behållits som påminnelse, på andra finns museum och öppna utställningar. Längs Bernauer Strasse löper en öppen park rakt där den minerade zonen mellan murarna låg. Här träffar vi tysken Neele som i dag säljer glass till turister. För 30 år sedan bodde han visserligen i väst, men hans flickvän var i öst.