Volkswagen Caddy, 1989 års modell, vid Berlinmuren
Volkswagen Caddy, 1989 års modell, vid Berlinmuren
Volkswagen Caddy, 1989 års modell, vid Berlinmuren

30-åringen i Berlin – 30 år efter muren
Caddy 1989

Fram till för 30 år sedan var Tyskland ett delat land. På ena sidan muren smattrande pappersbilar med tvåtaktsmotorer, på andra klassiker såsom vi minns dem. För att fira återföreningen mellan öst och väst vänder vi vår tidstypiska 30-åring mot Europas huvud- stad och upplever det nya, gamla och allt däremellan.

Text & foto: Richard Sjösten

VÄRMEBÖLJA RÅDER. Inte bara i Sverige utan särskilt över Centraleuropa och temperaturerna sträcker sig en bra bit över 30-strecket. På sätt och vis passande, särskilt en helg som denna när vi ska uppmärksamma att det var just 30 år sedan Berlinmuren föll. Dessvärre innebär det också att temperaturen inuti den lilla kupén i vår Volkswagen Caddy från 1989 stundtals närmar sig det dubbla när vi bränner söderut från Stockholm mot Berlin. På pappret lät det här som en bra idé, att låta en västtysk produkt tillverkad i öst (Jugoslavien) förena öst och väst såhär 30 år efter att muren föll. Det var dock innan vi mindes att vår Caddy saknar luftkonditionering och i stället fått ett sportigt välsjungande avgassystem någon gång tidigare i livet.

"I centrala Berlin var det dubbla murar och minerade diken."
Karta över Öst- och Västberlin med muren

MIL EFTER MIL längs E4:an betas av snabbt, effektivt och förvånansvärt komfortabelt. Radion är dock ingen idé att sätta igång på grund av motorljudet. Dessutom glömde vi ändå kassettbanden hemma. Att mycket har hänt och utvecklats de tre senaste decennierna råder det inget tvivel om. Men Caddyns pigga äventyrslust smittar av sig och vi känner både tillförsikt och spänning, även om svetten rinner längs ryggraden. Att vi missar avfarten mot Hässleholm och Ystad i Markaryd gör inget, omvägen via Helsingborg och Malmö för att nå färjan mot Świnoujście i Polen blir bara några härliga extramil. Med tomt flak så när som på några lätta väskor med kläder upplevs Caddyn riktigt rapp i steget. Motorn svarar fint, styrningen har vårdats väl och chassit hänger med. Vid det här laget har all oro för eventuella tekniska nederlag runnit av oss och väl i Ystad väntar sex timmars avkylning på färjan och ytterligare knappt tre timmars körning innan vi når Berlin. Lätt som en plätt.

Två klassiker framför den nedlagda flygplatsen i Berlin, VW Caddy och Trabant.
TVÅ KLASSIKER framför den nedlagda flygplatsen i Berlin. Caddy och Trabant.

FÖRSTA GENERATIONENS VOLKSWAGEN Caddy föddes redan 1979 i USA. Det var Volkswagen America som efterfrågade en kompakt pickup och efter att experimenterat med Golf Mk1 ett tag föddes hantverkardrömmen Caddy – även om den där och då faktiskt döptes till Volkswagen Rabbit. Caddy-namnet kom till först när modellen nådde Europa 1982. Från och med då och tio år framåt tillverkades första generationens Caddy vid Volkswagens fabrik i Sarajevo i dåvarande Jugoslavien, men den europeiska produktionen och därmed första generationen upphörde i och med att fabriken totalförstördes i de jugoslaviska krigen. I Sydafrika kom dock produktionen att pågå ända fram till 2007 sida vid sida med Golf Mk1.

1981 var Berlinmuren i allra högsta grad verklighet. Varningsskylt.
1981 DÅ BILDEN är tagen var muren i alla högsta grad en verklighet. Här syns Brandenburg Tor från den västra sidan.
“CADDYNS PIGGA ÄVENTYRSLUSTA SMITTAR AV SIG.”

- THAT’S THE BEST car in my world, gastar plötsligt den polske mannen när vi efter sex timmar ombord på “MS Sunkbåt” äntligen siktar land och beger oss mot bildäck. Hans blick är totalt fastlåst på vår gräddfärgade pickup och mannen har svårt att slita sig från bilen ens när framförvarande börjar rulla av färjan. Uppspeltheten, glädjen och intresset kring vår Caddy går att ta på nästan var vi än kommer. Att en gammal pickup, ursäkta uttrycket, skulle väcka så mycket positiva känslor – 30 år efter sin tid – kunde nog ingen förutspå. Nog för att just vår faktiskt ser osedvanlig fin ut på lite håll, den har dessutom originaldekor med GT CAT-emblem på huven, men ändå.
Tyvärr förstörs polackernas trevliga entusiasm för vår bil av landets totalt obefintliga trafikvett och efter bara några mil vill vi inget hellre än att komma över gränsen till Tyskland. Omkörningar vid möte? Inga problem. Omkörningar på enfiliga småvägar? Inga problem. Lyse på kvällen? Onödigt. Listan kan göras lång, men det kan knappast komma som en överraskning för någon att Polen har bland Europas högsta dödlighet i trafiken. Ett varningens finger, för framtida bilsemestrar!

MED TUNGAN RÄTT  i mun korsar vi till slut gränsen och kan äntligen fälla ner gaspedalen. Trodde vi. Klockan är närmare midnatt och tyska tullen ligger några kilometer bakom oss när vi äntligen når autobahn och den fantastiska “allting upphör”-skylten. Fri fart! Frikoppling, mellangas och i med trean. Nu blir det åka av sista milen in till Tysklands huvudstad! Men plötsligt hostar bilen till, för ett kort ögonblick dör motorn och allt blir tyst. Många tankar hinner passera förbi innan motorn åter hostar igång och sportavgassystemet börjar sjunga.

- Nejdu, det där kan du glömma. Ingen mer fullgas. Nu tar du oss till hotellet i stället för att hålla på och leka. Vi har ett jobb att utföra, muttrar kollegan i passagerarsätet dömande. Som om det vore mitt fel att bilen plötsligt bestämde sig för att ta en paus?

Berlinmurens fall
1989 FÖLL MUREN tack vare en rad olika händelser. Det här satte punkt för ett 30 år långt lidande. Här firar Öst- och Västberliner tillsammans på Brandenburg Tor.

UNDER 39 ÅR  var Berlin en delad stad. Människorna som levde i dåvarande öst kunde inte ta sig till väst, men åt andra hållet gick det enklare. De första åren löpte bara ett tunt stängsel genom staden, men allt eftersom byggdes murarna högre och större för att till sist förseglas helt och hållet. Till sist mätte muren 156,4 kilometer varav 43,7 kilometer i centrala Berlin som en dubbel mur med vakttorn och minerade diken i zonen mellan dem. I öst sades muren “hålla fascismen ute”, men syftet var i själva verket att hindra sina egna medborgare att fly till väst. Mellan 1949 och 1961 flydde 2,7 miljoner människor från öst, men efter murens uppförande lyckades bara 5 000 människor ta sig över, varav drygt tio procent i själva verket var gränsvakter. Än i dag löper minnet av muren som ett öppet sår genom Berlin. På sina håll har muren behållits som påminnelse, på andra finns museum och öppna utställningar. Längs Bernauer Strasse löper en öppen park rakt där den minerade zonen mellan murarna låg. Här träffar vi tysken Neele som i dag säljer glass till turister. För 30 år sedan bodde han visserligen i väst, men hans flickvän var i öst.

"Flickvännen bodde i öst, och han i väst."
Öst möter väst
ÖST MÖTER VÄST Här samspråkar västtysk polis med östtyska soldater via ett hål i muren 1989.

- Till en början kunde vi röra oss mellan öst och väst till varandra, men plötsligt märkte vi att muren byggdes större och högre. I ett desperat försök enades vi om att försöka ta oss över till väst en sista gång tillsammans. Men det var för sent och försöket avslöjades av östtyska soldater. Jag dömdes till sex månaders fängelse och hon till en månad. Sedan dess har vi bara setts en enda gång, förklarar mannen dystert.

BERLIN ÄR EN mångfacetterad stad. Å ena sidan ett exempel på vad som har gått snett i historien, å andra en extremt progressiv scen för ett alternativt samhälle. Det är långt ifrån det Tyskland med raka slipsar och putande skjortor, som vi är vana vid. Caddyn passar in perfekt och i vart och vartannat gatuhörn får vi tummen upp. I Kreuzberg känns det stundtals nästan skrämmande äkta, medan dåtidens betongklumpar på andra platser är jämnade med marken och ersatta av glimrande glasfasader. Stadens tidigare flygplats ligger nästan mitt i stan och stängde så sent som 30 oktober 2008. Hela flygplatsbyggnaden med terminaler, infartsparkering och allt därtill ligger orört. Parkeringsautomaterna står kvar och det är som om det var igår flygplatsen stängde. Nyligen har dock landningsbanan och flygplatsens stora ytor öppnats och blivit park och rekreationsområde. Här körs numera också från tid till annan Formula E-tävlingar.

Slägga mot Berlinmuren

TYVÄRR SLÄPPS VI inte in med Caddyn på landningsbanan för ett toppfartstest under kontrollerade former. I stället vänder vi inåt city igen och passerar Checkpoint Charlie. En klassisk plats som i dag mer liknar en amerikansk turistattraktion än hjärtat i kalla kriget, men 1963 utspelade sig här ett flyktförsök utan dess like när Heinz Meixner bestämde sig för att ta med sin flickvän och hennes mamma från öst till väst. Med sin blivande svärmor i lastutrymmet och flickvännen Margarete inklämd bakom de två sätena i en röd Austin-Healey Sprite. Varför just en sådan? Det var den lägsta bilen som gick att få tag på. Bommarna vid Checkpoint Charlie mätte vid tiden innan flykten 95 centimeter ovanför asfalten – och bilen var bara 90 centimeter hög. Så med svärmor i lastutrymmet, flickvännen bakom sätet och sig själv liggande över passagerarsätet brände Heinz genom kontrollen och ut ur östblockets klor en solig söndagseftermiddag 5 maj 1963. Redan några dagar därpå var bommarna både lägre och grövre – men Heinz, Margarete och svärmodern var redan på väg till släkten i Österrike.

HELA TIDEN KASTAS vi mellan känsla av skräckvälde och framgång. Det känns snudd på overkligt att det här, rakt genom staden, löpte en barriär som kunde betyda liv eller död för stadens invånare. I ett försök att komma tillbaka till känslan i öst letar vi upp en av Berlins många Trabant-uthyrare. Trabant var i stort sätt den enda personbil som fanns tillgänglig för människorna i öst och från dess att tillverkningen drog igång 1957 tills den upphörde 1991 byggdes fler än tre miljoner bilar.

- Faktum är att jag hade en modern bil förra året. En Opel. Men jag gillade aldrig riktigt den så jag sålde den efter ett tag, säger Mike Westphal.

- Nu kör jag en Trabi igen.

"Heinz brände genom kontrollen och under bommarna."
Checkpoint Charlie vaktkur
VAKTKUREN MITT I VÄGEN är bevarad och numera ett välbesökt turistmål.
Lång väntetid på en Trabant
VÄNTETIDEN att få köpa en Trabant i Östtyskland var mellan 12-15 år...
Varningsskylten vid Checkpoint Charlie finns kvar än idag
VARNINGSSKYLTET vid Checkpoint Charlie finns kvar än idag.
Neele njuter av en glass
ÖSTTYSKAN Neele njuter av friheten, och en glass.

Mike jobbar som mekaniker på TrabantBerlin. de som både hyr ut och arrangerar sightseeing med Trabant. Han kan bilarna ut i fingerspetsarna och visar runt i lokalerna där de både håller hyrbilarna i toppskick men också renoverar och säljer udda exemplar.

 - Ett fint exemplar kostar åtminstone 5 000 euro, ofta mer.

VI BER OM en inte riktigt lika dyr bil för vår exkursion och letar oss ut i trafiken. Växelspaken på rattstången kräver tillvänjning, det är som om växellådan placerats upp och ner jämfört med de handväxlarna vi kört innan. I övrigt är det en oerhört okomplicerad bil med kaross i pappliknande material. Motorn, en 600-kubikstvåtaktare, pinnar på och drar visserligen inte ifrån Caddyn vid rödljusrejsen men hänger åtminstone makligt med. Men vågar man verkligen köra runt i en Trabant i dag? Vad säger det om en som person – och vad säger ens medtrafikanter? Trabanten föddes som en stolt östtysk folkbil, men dog som en symbol för förtryck och det stagnerande Östtyskland. Särskilt tydligt blir det när vi kommer tillbaka till Caddyn efter några mil i Trabanten, det är som om vi färdats ett par årtionden framåt i tiden. Sköna stolar, hyfsad ljudkomfort och framför allt ingen tvåtaktsrök.

"Caddyn passar in perfekt och i var och vartannat gatuhörn får vi tummen upp."

 - Nu drar vi hemåt, tycker jag! Förblindade över vår egen tidsresa och hemmastadda i de nedsuttna sätena med svetten strax därpå rinnande längs ryggraden vänder vi norrut och låter Caddyns vassa 1,8-litersmotor plöja genom natten.

  - Man skulle ändå varit hantverkare för 30 år sedan, är det sista jag hör från kollegan i passagerarstolen innan allt ljud dränks i motorns vrål.

Caddy 1989 framför Brandenburg Tor
BERLINS MEST KÄNDA symbol är statsporten Brandenburg Tor. Den är uppförd år 1788 till 1791.
Caddy 1989 passar in på Berlins gator

VOLKSWAGEN CADDY 1989

Motor: 1,8-liters tvärmonterad 4-cylindrig motor. Insprutning, katalysator. Max effekt 95 hk.
Topphastighet: 170 km/h
Längd/bredd/höjd/vikt: 4,38/1,64/1,49/985 kg
Pris (SEK): i. u.
 

Berlinmuren

Berlinmuren runt Västberlin byggdes 1961 av kommunistregimen i Östtyskland för att förhindra östtyskar från att lämna landet via Västberlin. Åren 1949-1961 lämnade inte mindre än 2,7 miljoner människor Östtyskland. Det här var oroande för regimen då landet höll på att tömmas på unga och välutbildade medborgare.

Bygget av muren kom som en överraskning och natten mellan den 12:e och 13:e augusti 1961 började uppförandet av en tre meter hög betongmur försedd med vakttorn och skjutklara soldater.

För västvärldens befolkning (och många av de instängda östtyskarna) utgjorde Berlinmuren en konstruktion som tydligt visade upp den fysiska järnridå som skilde östblocket från länderna i väst. Muren blev på så sätt en symbol för ofrihet och för den kommunistiska diktaturen som växte fram i Östeuropa under kalla kriget.

Trots den hårda bevakningen lyckades cirka 5 000 personer fly över gränsen, innan Berlinmuren föll den 9 november 1989 i samband med återföreningen av Tyskland. Mellan 150-200 personer miste sina liv i försök att nå friheten.

MÄNNISKORNA I BERLIN har alla sina egna minnen och berättelser om tiden med muren, och senare dess fall. På bilderna ser vi Trabantmekanikern Mike, och glassförsäljaren som spenderade sex månader i fängelse 1961 för att han försökte hjälpa sin östtyska flickvän över gränsen.

Vi rekommenderar att du uppdaterar eller byter webbläsare

För att få en bättre upplevelse av vår webbplats kan du använda Chrome eller Firefox..