Elna och Amarok räddar liv på landsbygden
Text. Johan Wangström | Foto: Anna Hållams | 2026-06-09
Dygnet runt och på några få minuter är Elna Dahlstrand redo att rycka ut från bostaden utanför Gränna när larmet går hos räddningstjänsten. Insatsbilen är fullpackad med utrustning för att snabbt kunna hjälpa – och rädda liv.
Jag ville så långt härifrån som möjligt och aldrig komma tillbakaElna Dahlstrand
– Jag ville så långt härifrån som möjligt och aldrig komma tillbaka, berättar Elna Dahlstrand när vi träffar henne bland höns och en bondkatt på gårdsplanen framför det hus som familjen renoverar på landet utanför Gränna.
Hon lämnade hembyn efter skolan och flyttade till London, men ödet ville annorlunda. Idag är hon tillbaka, mer engagerad i hembygden än någon gång tidigare som en av räddningstjänstens första insatspersoner. De som snabbt ska rycka ut med blåljus och siren för att hjälpa grannar och andra nödställda.
– Det har varit en process för mig att flytta tillbaka, göra upp med minnen från tonåren och skapa en ny bild av mig själv med mina nya förutsättningar. Det är jättehäftigt att få göra detta för Gränna och landsbygden, berättar hon.
En häftig utmaning
Elnas fokus på räddningstjänsten började med en lapp i brevlådan om att det söktes lokala brandmän för den nya satsningen på snabbare hjälp i glesbygden.
– Jag tänkte först att min man var lämplig men sedan kände jag – detta passar ju mig!
Efter omfattande utbildning och en mängd övningar ska hon nu vara beredd på allt. Från svåra trafikolyckor på E4 i närheten till bränder, hjärtstopp, psykisk ohälsa och förlossningar. En av de senare utbildningarna gällde beredskap för att hantera minor under höjd beredskap och snart ska hon klara att styra en drönare med värmekamera för att hitta glödhärdar i byggnader och personer i vatten.
– Det är lite puls under utryckning och man är egentligen lite, lite rädd. Man ska in i något som man tidigare hade backat bort ifrån och ringt någon annan ”kom och hjälp”. Men nu ska jag vara en del av styrkan som reder ut det, det är en ganska häftig utmaning.
Elna understryker vikten av arbetskamraterna. De kan samlas för debriefing efter en påfrestande upplevelse och det finns dessutom psykologstöd om det skulle behövas.
– Man tror kanske att man måste vara stor och stark som en ”gym-bro” men man kommer långt med att vara en problemlösare. Alla typer av människor behövs och vi kompletterar varandra med kunskaper och fysisk förmåga.
Hittar bra med MTB-cykling
Elna Dahlstrand är oftast ensam först på plats, hon kommunicerar i radion och påbörjar arbetet i väntan på den övriga styrkan – och hon har alltid sin insatsbil i närheten.
Räddningstjänsten arbetar med Volkswagen Amarok, Tiguan och har nyligen skaffat en ID. Buzz till utryckningsstyrkan på huvudbrandstationen.
”Störst först” säger hon skämtsamt om 2 43-1160, den knallröda Amarok som är lastad med det mesta som kan behövas i ett nödläge. Dessutom är den Elnas favorit.
En bil man kan lita på!Elna Dahlstrand
– En bil man kan lita på! Vi åker mycket på landet och på eländiga ställen, den är robust och tar sig fram precis överallt. Och är dessutom rolig att köra!
När Elna rycker ut har hon nytta av sitt andra stora intresse – mountainbike. Hon är utbildad instruktör och cyklar väldigt mycket vilket gör att hon hittar bra på de vindlande grusvägarna förbi röda torp och kohagar runt Gränna. Och som coach hjälper hon andra att utmana sig själva i skogen och hitta fart och ”flow” på stigarna.
– Det är häftigt att få människor att gå från att känna sig rädda och otrygga till att det blir roligt – utmaningen blir inte så farlig när man hittar verktygen, säger hon lugnt.
Som du under dina räddningsuppdrag?
– Ja, lite så är det nog, säger Elna och skrattar.
Hon berättar sin historia på det öppna och personliga sätt som också präglar hennes välbesökta blogg och Instagramkonto med tusentals följare och besökare.
Där delar Elna med sig om sitt liv som företagare, MTB-cykelinstruktör och nu också brandman.
– Det är så roligt att förmedla saker jag brinner för, att inspirera andra och dela med mig av mina egna erfarenheter. Jag har själv upplevt situationer där jag känt mig ganska ensam och fått hjälp av andra. Jag tycker om att skriva och fotografera – och det är spännande att få vara en del av ett community där människor interagerar med varandra.
10 snabba frågor till Elna
Favoritmusik i bilen när det inte är utryckning?
– Älskar att spela techno så plåten dunkar men på väg hem efter larm blir det gärna jazz, Johnossi eller Lars Winnerbäck.
Favoritdetaljer hos Amarok?
– Det är ingen detalj, men storleken. Och allt det där som gör den till brandbil – blåljus och rödgul stripe.
Mest utmanande utryckningarna?
– Hjärtstopp.
Starkaste upplevelsen som brandman?
– Att packa ihop på en brandplats när man klarat av att rädda någons bostad. Mäktigt så det förslår.
Vanliga fördomar om jobbet i räddningstjänsten?
– Att man behöver vara en stor och stark karl för att klara av att göra jobbet. Naturligtvis behöver du en god grundform och styrka och att ta hand om sig är en del av jobbet men du behöver inte vara starkast på gymmet. Jag är vältränad men har inte alltid samma råstyrka som grabbarna och då får man lösa det på lite andra vis bara. Jag klarar av exakt samma saker men när jag ska dra slang får jag jobba mer med benen och när jag ska spruta vatten med det största strålröret får jag sätta mig över slangen för att hålla den på plats. Att vara lite finurlig och hitta på andra sätt är en grej som gör många till bra brandmän. Det är inte heller en ”one man show” att vara brandman – det är ett lagarbete, vi hjälps åt och löser våra uppgifter som ett team, det är magiskt.
Knasigaste upplevelsen som brandman?
– När vi fick ett automatlarm om brand i byggnad som visade sig löst ut av på grund av lite rökutveckling efter kortslutning i ett proppskåp. Inuti proppskåpet hittade vi en flamberad mus och en grillad snok som antagligen jagat musen.
Bästa träningstipsen som brandman?
– Vi tränar cirkelträning på stationen en gång i veckan och det blir mycket arbetsspecifika övningar som gjort mig väldigt stark. När jag började som brandman var jag grenspecifikt tränad för att cykla MTB – nu är jag allsidig och kan dra, släpa, lyfta och springa. Men lite crossfit-inspiration är inte fel, vi drar traktordäck med tyngder i, jobbar med rep, bär slangkorgar i trappa och kör helkroppsstyrka.
Tuffaste träningsmomenten?
– Varma rökövningar kan vara ganska tuffa. Du ska, tillsammans med en rökdykarkollega, in i ett varmt utrymme i rökdykutrustning och lösa en uppgift – släcka en eld eller rädda liv för att förbereda dig på situationer som kan inträffa på riktigt. Jag tyckte att värme var ganska jobbigt innan jag blev brandman, men utbildningen och övningarna har gjort att jag vant mig.
Råd till den som möter dig på utryckning?
– Ta det lugnt, håll ut till sidan om det går, annars håller du hastigheten och fortsätter rakt fram tills du på ett säkert sätt kan släppa förbi mig. Vi vill gärna köra fram i mitten, så att hålla till sidan av vägen är toppen. Tänk på att det nästintill alltid kommer fler bilar, bara i Gränna kör vi två mindre fordon, en släckbil, en tankbil och en sjukvårdsbil - så var beredd på att ytterligare fordon behöver fri väg.
Tips för att undvika besök av dig i jobbet?
– Brandvarnare är verkligen a och o, det är inget ”hittepå” att det räddar liv. Se till att du har brandsläckare och brandfiltar hemma. Ställ inte elbilar på laddning för nära byggnader. Ladda inte batterier och telefoner på natten. Och håll hastigheten och avstånden i trafiken, bara gör det! Dessutom tycker jag att man kan gå en kurs i HLR och första hjälpen så att man kan hjälpa till på bästa sätt i väntan på brandkåren om det skulle behövas.
Elnas väntande folkabussprojekt
”Vi har tre veteranbilar, varav en folkabuss – en gräddvit Late Bay från 1976. Min pappa, som var snickare, gjorde ett jobb åt Grännakonstnären Calle Örnemark någon gång på nittiotalet och som betalning fick han Calles folkabuss. Det var långt innan det var trendigt med vanlife och folkabussar. Den gick bara på tre cylindrar men han körde hem den och sedan blev den ståendes. Tretton år senare hade den hunnit med att vara både lekstuga åt mina småsyskon och blivit urblåst i en påbörjad renovering som avstannat. Pappa hade beställt hem ett enormt lass med ved och det tajmade med att jag kom och introducerade min nya kärlek, Jimmy. Jimmy är motorintresserad och blev sugen på att ta över och ge folkabussen den kärlek den förtjänade, så i utbyte mot att vi staplade undan vedhögen, som låg alldeles framför bussen, fick vi ta bussen. Motorn startade på första försöket men var så rostig att vi behövde lasta den på släp för att få med den hem. Nu står den i garaget och väntar på att vi ska bli klara med renoveringen av vårt hus – när vi är det så har vi ett drömprojekt att ta tag i!”
