Äventyret omkring oss
En lagom tokig pappa, hans femåring, två elmotorcyklar - och en Volkswagen Transporter-pickup. Alla ingredienser för äventyr - häng med på familjehäng med otippad utgång.
Ur Transportmagasinet nummer 1 2019 | text: Richard Sjössten | foto: Peter Gunnars
Pappa, finns det spöken och zombies här? Nej, sånt finns inte, det vet du väl, svarar jag min femårige son. Eller? “Zombie Escape Quarantine” står det på en skamfilad skylt. Var har vi egentligen hamnat?
Stanna där, säger jag och kliver av den ena motorcykeln. Runt den gamla byggnaden framför oss ser det ut som en krigszon med krockade bilar, välta kundvagnar och “bombskadade hus”. Och där borta mellan två containrar ser vi två kroppar röra sig! Va’ i hela?!
Men låt oss ta det från början. För den här dagen börjar egentligen fyra timmar tidigare. I ottan packar jag in sonen och mig själv i en snart tjugofem år gammal Volkswagen Transporter-pickup. Själva definitionen av en slitvarg som inte gör sig till det minsta. Med en femcylindrig motor utan turbo, manuell låda och ett parkbänksliknande framsäte - en transportbil från tiden när en transportbil var just en transportbil. Varken mer eller mindre.
Vi börjar färden mot äventyret i Bergslagen och passerar under tystnad det ena gamla brukssamhället efter det andra. Alldeles gråa och dystra i gryningen. Vi växlar något ord då och då och när femåringen nickar till slänger jag ett faderligt öga på honom. Det känns nästan lite mysigt.
Destinationen ligger mitt i Bergslagen - det där lite diffusa området som sträcker sig över Västmanland, Närke och Dalarna - och där man har brutit metaller sedan urminnes tider. Det påstås faktiskt att det finns bevis på att det pågått järnframställning i Bergslagen – i 2 800 år! Alltså nästan 800 år före vår tideräkning. Vårt mål är mer specifikt Stråssa gruva strax norr om Lindesberg i Västmanland. Asfalt byts mot grus och vägen snirklar sig norrut. Folka-Transportern bara gnetar på, helt oberörd även om det lilla hålet i ljuddämparen verkar bli större. Ett lite “sportigare” ljud letar sig sakta in i den avskalade kupén, det retar mig lite först. Men någon kilometer senare kommer jag på mig själv med att mellangasa i nedväxlingarna och dra på munnen - lite skrattretande med tanke på de 77 sega dieselhästarna.
Förbjudet område står det plötsligt på en skylt.
Med leksaker på flaket blir det roligare att äventyra.
Med leksaker på flaket blir det roligare att äventyra.
Dimman ligger fortfarande tjock och vi missar nästan skylten “Förbjudet område” - som plötsligt uppenbarar sig i tjockan. Pulsen höjs en aning. Det är signalen, nu är själva äventyret nära. Vi är framme, ropar sonen av glädje. Ja, faktum är att han självmant stänger av ipaden och storögt tittar på alla varningsskyltar som kantar vägen när vi rullar ner mot den nedlagda gruvan. Jag ler nöjt. Han har helt uppenbart smittats av min outsinliga fascination för annorlunda och övergivna platser. Det skumpar och hoppar när vägen fylls av hål och stenar.
Du kanske inte tänkte på det, men den är faktiskt fyrhjulsdriven, berättar jag, men sonen är märkbart mer intresserad av att komma fram än att lära sig om Volkswagens gamla Syncro-system.
Vi fortsätter förbi de vattenfyllda gruvhålen och huvudbyggnaderna, och hamnar till slut på en enda gigantiskt mörk sandplatå. Det ser ut som ett månlandskap så långt ögat når. Men trots en låg “etta” och differentialspärren låst på bakaxeln (för övrigt bilens enda extrautrustning från fabrik) blir sanden till slut övermäktig de släta däcken.
Här behövs en monstertruck, konstaterar femåringen kort.
Eller en terrängmotorcykel, replikerar jag snabbt och blinkar. Det dröjer en halv sekund innan han är ute ur bilen och uppe på flaket där våra två små trialmotorcyklar står fastsurrade. I grunden är nämligen trialmotorcyklar perfekta upptäckarhojar för småvägar, stigar - och nedlagda gruvor. Extra kul med våra två hojar är att de är 100 % eldrivna. Med endast ett diskret surrande från elmotorn glider vi nästan ljudlöst fram genom landskapet. En speciell kittlande känsla sprider sig i hela kroppen och vi jublar snart ikapp när backarna är branta och terrängen skapar roliga hinder. Vi kör mellan, över och bredvid. Vilket ställe!
Trialsporten är den perfekta TV-sporten som faktiskt fortfarande är Englands största motorsportgren. Trots det har den aldrig riktigt slagit i Sverige. Men det som föddes ur den är desto populärare och välkänt här - motocross!
Det engelska märket Oset bygger sedan några år tillbaka en hel linje av elmotorcyklar - och speciellt trialmotorcyklarna är lämpliga för att låta barnen lära sig att köra på två hjul. Den minsta modellen passar knattar från två år och uppåt - medan den stora modellen inte har någon åldersgräns.
Vi jublar ikapp när backarna är branta...
Fördelarna med att köra just trial i stället för enduro eller motocross är många - inte minst är skaderisken betydligt mindre. Känns det till en början för långsamt och utan action är du redo för en större utmaning. En riktig pulshöjare för mig var när jag körde rakt ut för ett mindre stup på femton meter - se bilderna!
Våra leenden är lika breda trots åldersskillnaden - att köra trial med sina barn är en underbar aktivitet för pappor och mammor som vill få lite adrenalinpåslag men ändå inte utsätta det allra mest värdefulla för några större risker. Vi tar oss tillbaka en bit från sandområdet och närmar oss gruvans gamla sinterverk - en enda gigantisk koloss på 15 000 kvadratmeter. Den fyrtio meter höga byggnaden reser sig som ett monument och påminner om tiden när gruvan utgjorde själva motorn i Stråssa.
Men det är när vi närmar oss sinterverket som det börjar kännas konstigt. Ett utbränt kyrktorn tornar upp sig ur dimman, vi saktar in och tittar frågande på varandra. För där borta mellan bilvraken och bråten står faktiskt två zombies(!).
Kusligt, finns det spöken och zombies här?
Du hade fel, pappa, jag ser zombies, ropar sonen oberört och kör vidare. Men faktum är att den apokalyptiska världen vi har hamnat i - inte är på riktigt. Den är uppbyggd och skapad av två sinnrika tvillingbröder, Erik och Gunnar Haneskog. Förutom den här scenariobanan har de förvandlat det intilliggande gamla gruvkontoret till ett stort spökhus. Rent av världens största spökhus!
Bröderna Haneskog säljer kort och gott skräckupplevelser och har så gjort sedan 2009. Om det funkar? Folk vallfärdar till lilla Stråssa för att bli skrämda av levande zombies. Vem hade kunnat tro det om en gammal bortglömd gruva? Ja, eller egentligen är det inte så konstigt. Platsen är redan i sig lite av en apokalyps som bara väntar på fantasifulla inslag.
Men som den ansvarige pappa jag trots allt är, kände jag så klart till om bröderna och deras läskiga påhitt - för att kunna varna femåringen lite lagom. Det kan finnas zombies. Men de är helt säkert ofarliga.
Folk vallfärdar till lilla Stråssa för att bli skrämda av levande zombies. Platsen är redan i sig lite av en apokalyps som bara väntar på fantasifulla inslag.
Folk vallfärdar till lilla Stråssa för att bli skrämda av levande zombies. Platsen är redan i sig lite av en apokalyps som bara väntar på fantasifulla inslag.
Med trialmotorcyklarna återigen surrade på Transportern, summerar vi dagen över varsin nygrillad korv. Sonens ögon lyser i eldens sken och han gestikulerar vilt.
Pappa, pappa - såg du när jag hoppade, hojtar han och visar med händerna.
Så klart jag gjorde, säger jag stolt. Men visst blev du lite rädd för zombien?
Äh, det var du som blev rädd!
När vi kort därpå satt oss i Folka-Transportern - slocknar min femåring innan jag hunnit säga Hannover. Han sover strax djupt, helt slut efter dagens alla intryck. Folka-Transportern ruskar lite på den hoppiga grusvägen - men hittar snabbt avspänd lunk på väg 249 mot Arboga. Jag slappnar av och lutar mig tillbaka. Anar att jag kommer vakna upp med rejäl träningsvärk imorgon. Att köra trial är effektiv träning för både pappor och små söner.
Nästa utmaning blir att förklara för sonen att zombies faktiskt inte finns i verkligheten. I alla fall inte utanför gruvan i Stråssa. Det blir en svår nöt att knäcka, betydligt svårare än att hitta en ny plats för nya familjeäventyr!
Fakta: Oset eldriven trial
Företaget Oset är en av flera tillverkare som utvecklar och bygger eldrivna offroad-motorcyklar. Precis som i bilbranchen händer det mycket just nu med en rekordsnabb utveckling av nya spännande produkter. I reportaget kör vi två trialmodeller, barnmodellen heter Oset 16.0 Racing och den stora Oset 24.0 Racing. Batterikapaciten ger en körtid på mellan 45 minuter till över 1,5 timme beroende på körstil och bana. Se länkar för mer information om elhojar:
www.osetbikes.com
www.ridecake.com
www.lunacycle.com
STRÅSSA GRUVA
Gruvdriften startade redan på 1400-talet och pågick ända fram till 1923 innan en vikande konjunktur satte stopp. I mitten på femtiotalet gjordes en stor satsning att åter starta upp gruvan och första steget var att börja pumpa vatten ur schakten. Det byggdes bostadshus och centrum där arbete, service och boende integrerades enligt 50-tals ideal. Tyvärr visade sig malmen hålla en förhållandevis låg kvalitet, och gruvan gick ganska snart med förlust. I början av 80-talet togs beslutet att lägga ner verksamheten.
1984 öppnades delar av schakten upp för nyfikna gruvturister som då kunde uppleva Bergslagens djupaste gruva. En bit in på nittiotalet bommade även detta igen och länspumparna stängdes av för sista (?) gången.
