Folkabussen – eldriven redan 1972

En ljudlös buss från Volkswagen? Det är sannerligen ingen överraskning nuförtiden, men det var något av en sensation på 1970-talet. Den eldrivna T2 Transporter var långt före sin tid – och betraktas som föregångaren till den moderna trendsättaren ID. Buzz.

År 1970 etablerade Volkswagen sin forskningsavdelning i Wolfsburg. Målet var, bland mycket annat, att utveckla drivlinorna ytterligare och minska avgaserna. Bara två år senare presenterades den första prototypen med eldrift – en T2 Transporter med öppet lastutrymme och batterierna installerade undertill. Kort därefter inleddes en mindre serieproduktion av modellen, som nu inte bara kunde användas som flakbil utan även som skåpbil och buss. En verklig milstolpe och – som vi vet nu – början på något riktigt stort.

Det var i Berlin som projektet testades ute på vägarna, med hjälp av sju eldrivna folkabussar. En av dem var en T2 byggd 1977 som registrerades för avloppsavdelningen hos Berliner Verkehrsbetriebe, Berlins kollektivtrafikbolag. Samtidigt byggdes det en batteriväxlingsstation i staden där tomma batterier kunde bytas ut mot fulladdade på bara fem minuter, tack vare ett löstagbart batteri under lastutrymmet. Det gick även att ladda det 21,6 kWh stora blybatteriet med en stickkontakt och dessutom fanns det redan ett system i bilen som återvann bromsenergi – teknik nästan före sin tid!

Den eldrivna folkabussen hade en räckvidd på upp till 85 kilometer och elmotorn på 17 kW (23 hk) gav den 2 170 kg tunga skåpbilen en maxhastighet på 70 km/h. En bil som kanske inte var byggd för omkörningsfilen direkt, men en tyst och utsläppsfri lösning för stadstrafiken.

Den eldrivna T2:an var startskottet för en idé som varit en drivkraft för ingenjörer i generationer – att ta fram en eldriven folkabuss för massproduktion. Då, på 1970-talet, fanns inte den rätta batteritekniken men nu har tekniken hunnit i kapp och mängder av moderna folkabussar rullar på våra vägar. T2 har blivit ID. Buzz.