En resa i livet med fyra olika Amarok

Min första Amarok köpte jag 2013. Det var första generationen, utrustad med en tvåliters fyrcylindrig dieselmotor på 162 hästkrafter. En robust och pålitlig bil som snabbt visade varför Amarok hade fått sitt rykte. För mig handlade det då framför allt om funktion. Jag reste mycket, ofta långa sträckor, och behövde ett fordon som fungerade året runt, oavsett väder eller säsong. Amarok levererade.

2015 var det dags igen. Även detta var en Amarok av första generationen med fyrcylindrig diesel, men här tog det personliga uttrycket fart på allvar. Bilen folierades av WrapZone med en dekor designad av min vän och konstnär Gorm Boberg, inspirerad av Volkswagens Polo WRC-bil.

Därefter byggdes den om av OCL Brorssons i Norrköping, som vid den tiden hade agenturen för tyska Delta 4x4. Uppgraderingen innebar bland annat höjning, breddning och nya fälgar, anpassade för mer krävande offroad-körning.

Under den här perioden arbetade jag främst med snowboardfotografering och körde ofta på ensliga skogsvägar i norra Sverige, vintertid och i mörker. Bra ljus framåt var avgörande. Därför utrustades bilen, liksom i stort sett alla mina bilar de senaste tjugo åren, med extraljus från Vision X via RindAB.

Min Amarok fungerade ibland även som ett smart och bekvämt basläger. Under åren valde jag vid flera tillfällen att sova i bilen, framför allt i samband med musikfestivaler, helt enkelt för att det var torrare, lugnare och mer bekvämt än tält. Ganska tidigt upptäckte jag en uppblåsbar madrass anpassad för baksätet som planar ut ytan och gör det möjligt att sova bekvämt utan att behöva sträcka ut sig helt. Med mina 178 centimeter fungerade det förvånansvärt bra under kortare perioder. Det är inget jag skulle välja många nätter i rad, men som ett genomtänkt alternativ till tält visade sig min Amarok vara oväntat praktisk.

2016 kom en avgörande uppdatering av Amarok. Den nya treliters V6-dieseln på 224 hästkrafter förändrade bilens karaktär i grunden. I samband med lanseringen blev jag inbjuden till den internationella pressprovkörningen i München.

När jag senare köpte min egen V6-Amarok ordnade Volkswagen i Sverige så att jag kunde hämta ut bilen direkt från fabriken i Hannover. Därifrån gick färden raka vägen till Delta 4x4 utanför München för ombyggnad på plats.

När bilen var klar fortsatte resan till Nürburgring. Ett varv på Ringen är närmast obligatoriskt innan man sätter dit det klassiska klistermärket. Därefter bar det av till Berlin och ett besök på den elektroniska musikklubben Berghain. Nürburgring för bilen, Berghain för själen.

Min fjärde Amarok var även den en V6, byggd enligt samma Delta 4x4-recept. Den byggdes om av Keltech Bilinredning AB i Enköping. Jag hade även hittat Bleck Sheep från Schweiz som gjorde modifieringar till bland annat Volkswagen Amarok. Den här gången valde jag en helfoliering i solid grått, där logotyperna låg dolda under folien och endast framträdde i relief. Resultatet blev en mer nedtonad, men samtidigt tydligt genomarbetad bil.

Det här blev min sista Amarok. Efter flera bilar och många mil senare var det dags att vända blad. Listan över häftiga upplevelser tillsammans med Amarok kan göras lång, och just därför blev mina bilar mer än bara transportmedel. Amarok var ett arbetsverktyg, en följeslagare i vardagen och en naturlig del av mitt yrkesliv. Att avsluta det kapitlet markerade ett slut på relationen, men jag kommer alltid att bära den med mig.