Äventyret omkring oss
En lagom tokig pappa, hans femåring, två elmotorcyklar - och en Volkswagen Transporter-pickup. Alla ingredienser för äventyr - häng med på familjehäng med otippad utgång.
Ur Transportmagasinet nummer 1 2019 | text: Richard Sjössten | foto: Peter Gunnars
Pappa, finns det spöken och zombies här? Nej, sånt finns inte, det vet du väl, svarar jag min femårige son. Eller? “Zombie Escape Quarantine” står det på en skamfilad skylt. Var har vi egentligen hamnat?
Stanna där, säger jag och kliver av den ena motorcykeln. Runt den gamla byggnaden framför oss ser det ut som en krigszon med krockade bilar, välta kundvagnar och “bombskadade hus”. Och där borta mellan två containrar ser vi två kroppar röra sig! Va’ i hela?!
Men låt oss ta det från början. För den här dagen börjar egentligen fyra timmar tidigare. I ottan packar jag in sonen och mig själv i en snart tjugofem år gammal Volkswagen Transporter-pickup. Själva definitionen av en slitvarg som inte gör sig till det minsta. Med en femcylindrig motor utan turbo, manuell låda och ett parkbänksliknande framsäte - en transportbil från tiden när en transportbil var just en transportbil. Varken mer eller mindre.
Vi börjar färden mot äventyret i Bergslagen och passerar under tystnad det ena gamla brukssamhället efter det andra. Alldeles gråa och dystra i gryningen. Vi växlar något ord då och då och när femåringen nickar till slänger jag ett faderligt öga på honom. Det känns nästan lite mysigt.
Destinationen ligger mitt i Bergslagen - det där lite diffusa området som sträcker sig över Västmanland, Närke och Dalarna - och där man har brutit metaller sedan urminnes tider. Det påstås faktiskt att det finns bevis på att det pågått järnframställning i Bergslagen – i 2 800 år! Alltså nästan 800 år före vår tideräkning. Vårt mål är mer specifikt Stråssa gruva strax norr om Lindesberg i Västmanland. Asfalt byts mot grus och vägen snirklar sig norrut. Folka-Transportern bara gnetar på, helt oberörd även om det lilla hålet i ljuddämparen verkar bli större. Ett lite “sportigare” ljud letar sig sakta in i den avskalade kupén, det retar mig lite först. Men någon kilometer senare kommer jag på mig själv med att mellangasa i nedväxlingarna och dra på munnen - lite skrattretande med tanke på de 77 sega dieselhästarna.
Förbjudet område står det plötsligt på en skylt.
Med leksaker på flaket blir det roligare att äventyra.
