Ultralöpning i Yllesjärvi:
Mot solen
Efter att ha färdats genom ett somrigt Sverige i en bättre begagnad gasdriven Caddy var vi nästan framme. Nu började snart den riktiga resan. 134 kilometer till fots...
Text: Jacob Zocherman & foto: Jacob Zocherman, Poppis Suomela, Guillem Casanova, Aapo Laiho, Alexander Kuznetsov
BENEN KRAMPADE. Den heta sommarvärmen dränerade det som fanns kvar av musklerna och den tidigare så starka viljan. Trots att det var natt rann svetten och borta på himlavalvet lyste fortfarande solen. Omringad av oändliga vidder var tystnaden överväldigande. Jag var fångad i en evighet utan att ens märka det. Hjärtat pumpade. Likt den jagade kaninens. Slag för slag. Steg för steg.
Jag var bekant med känslan av total utmattning sedan tidigare. Som varje gång under ett långlopp undrade jag varför jag tog mig an det, varför jag inte bara stannade hemma, höll käften och levde mer friktionsfritt i förhållandet till mig själv. Tankarna som passerade på väg uppför berget var inte främmande:
– Jag är en jävla idiot.
"Solen stod högt. Temperaturen närmade sig 30 grader."
