Martin Schiller, surfare i Californien
Martin Schiller, surfare i Californien
Martin Schiller, surfare i Californien

En California på rätt plats

Roadtrip i Kalifornien

Följ med på en roadtrip längs klassiska Highway One i Kalifornien – i en California. Volkswagens smidiga husbil passar perfekt in i surfkulturen och längs stränderna. Men modellen är en ovanlig syn i Amerika. Varför det?

text: Richard Sjösten  |  foto: VAG, Richard Sjösten
Ur Transportmagasinet nummer 3-2018

– WOW, NICE RIDE!

En kille i våtdräkt med surfbräda under armen vinkar glatt när vi rullar in med en röd Volkswagen California mellan de färgglada husen i Venice Beach i Los Angeles. Distriktet Venice är som ingen annan plats i världen. En bohemisk härdsmälta och ett område som amerikanen själv kallar “quirky” och “arty”, vilket säger en del. Lite flummigt alltså, eller ja - mycket flummigt. Hur som helst är Venice beach en turistmagnet och charmig i all sin stollighet.

 

Salt buss i rätt miljö. Men California säljs inte i Nordamerika – trots namnet.
Martin Schillers huvudkontor är en gul surfbuss.

På parkeringen nedanför strandpromenaden träffar vi Martin Schiller där han står med sin gula Folkabuss från sextiotalet, full med surfbrädor på taket. Att Martin själv är en surfare går det inte att ta miste på. Han är liksom arketypen av en övervintrad surfare som bott i bussen halva livet. Och det har han också, men inte nu längre. Martin kollar in våran buss och nickar gillande. “Almost as nice as mine”, säger han på släpig Kalifornia-dialekt och skrattar.

Det visar sig att Martin driver surfskola, med “huvudkontor” i bussen på parkeringen.

– Varje morgon, strax innan klockan 06.00 kör jag ner min gula buss till parkeringen. Det gäller att vara här när parkeringen öppnar. Ingen plats går att abonnera eller boka då det här är en allmän parkering. Så jag måste vara först, säger Martin. Kapowi Surf Club står det i bakrutan på den gula bussen.

»Venice Bearch är som ingen annan plats i världen.«
En California i Californien.

– Folkabussen är mitt trademark. (Googla “VENICE och VW BUS så får du se). Alla älskar en gammal Folkabuss, och de är dessutom så tajt förknippade med surfkulturen att när turister vill få en genuin upplevelse av att surfa i Kalifornien, då ska det vara med en Folkabuss, fortsätter Martin. Häftigt eller hur? säger han och skrattar.

Dagen till ära har han tagit ner fyra extra Folkbussar till strandparkeringen.

– Jag är en riktigt VW-nörd erkänner Martin. Alla fyra är mina, och jag älskar dem.

– Lustigt nog tror jag att de här bussarna är nyckeln till att jag lyckats med mitt företag. De har blivit mitt signum. Hade du frågat några av mina kompisar för tio år sedan om de trodde att jag skulle driva ett företag som omsätter flera miljoner dollar om året hade de bara garvat, fortsätter Martin. Jag är liksom inte den typen.

– Men jag började smått, bodde i bussen och hade två surfbrädor och några slitna våtdräkter, och började instruera vågsurfing för att få ihop till brödfödan. Sedan dess har det bara ökat. Nu jobbar tolv instruktörer för mig och jag bor i en fin lägenhet ett kvarter från stranden, inte dåligt, skrattar Martin.

 

»SURF'S UP DUDE!«

Vår nya Volkswagen California som bygger på senaste generationen av Transporter sticker ut en aning i Venice Beach. En bil som med sin färg, form och funktion passar perfekt in här, säljs inte i Nordamerika, vare sig det gäller California, Transporter, Multivan eller Caravelle. Anledningen kallas “Chicken tax” och går långt tillbaka i tiden.

Det hela började med ett Europa som ville skydda sina kycklinguppfödare på 60-talet. Amerikanarna hade snabbt kommit igång med stor kycklingproduktion, och när marknaden i USA blivit mättad började man exportera billig kyckling över Atlanten. Kyckling som tidigare klassats som exklusiv mat i Europa, blev snabbt en billig föda – för alla. Kycklinguppfödare i Frankrike och Västtyskland rasade, och för att blidka deras intressen införde de två ländernas regeringar en straffskatt på amerikansk kyckling för att minska importen. Amerikanarna var då förstås inte sena med att ge igen och snabbt hade den amerikanska president Lyndon B. Johnson bestämt att en 25-procentig skyddstull skulle införas på importen av lätta transportbilar, potatisstärkelse, dextrin och fransk konjak. Känner ni igen upplägget? Det är precis vad som upprepar sig 2018, fast nu med andra varor...

 

I och med införande av straffskatt på lätta transportbilar upphörde i princip försäljningen av Volkswagens skåpbilar och pickuper i USA över en natt. Och fram till idag, 54 år senare, ligger straffskatten fortfarande kvar på lätta transportbilar (tullen på fransk konjak, dextrin och stärkelse är borta sedan länge). Folkbussarna avsedda för camping däremot, klarade sig undan straffskatten och tur var väl det. Det är ju dessa som ligger till grund för hela Folkabuss-kulturen i USA, och det är en overkligt stark kult vill vi påstå. För trots att amerikanerna aldrig sett den moderna varianten av Folkabussen får vi leenden och tummen upp var vi än visar oss. Våra journalistkollegor från Schweiz blir till och med förföljda och till slut stoppade av en synnerligen upphetsad man i övre medelåldern.

– Where can I buy this van? I love it. Had my own one back in the 70s...! (Var kan jag köpa den här bussen? Jag älskar den. Jag hade en egen Folkabuss på 70-talet...!)

 

»En nästan overkligt stark kult.«
Punkare (?) på Venice Beach
Volkswagen California Ocean på rätt plats

Vi letar oss norrut, ut från Los Angeles via vägen CA-1: Med andra ord klassiska Highway One. Vägsträckan är känd som en av de vackraste i världen, och sträcker sig drygt hundra mil längs den dramatiska Stillahavskusten. Följer man Highway One hela vägen 100 mil norr om Los Angeles når man till slut den lilla staden Leggett, som trumfar med några av världens grövsta träd. Den största attraktionen här är således Leggett 's Drive-Through Chandelier Tree. Ett träd med så grov stam att det går att köra en bil genom det.

Men så långt åker inte vi. Första stoppet gör vi 16 mil norr om Los Angeles, strax söder om Santa Barbara, när vi tar av från den klassiska vägsträckan och börjar en liten klättring längs en smal asfaltsväg uppför en bergsluttning. Asfalten övergår snart till grus och vägen fortsätter någon kilometer  upp rakt genom en olivlund. När vi når slutet av vägen befinner vi oss på en platå 300 meter över havsytan med en 180 graders utsikt över ett kav lugnt Stilla hav. Vilken vy. Solnedgången senare på kvällen är inte annat än magisk.

Volkswagen Calinfornia på stenväg i Kalifornien
Highway One
Volkswagen California Ocean
Camping med California - uppfällt tak

I “tältet” på övervåningen i California får man allt det trevliga med att tälta, minus det mindre roliga. Nära naturen, men med komfort. Efter att med elens hjälp ha fällt upp taket är det bara att krypa upp. Här är det torrt, mjukt och fritt från myror och spindlar. Och dessutom med möjlighet till värme. För trots att vi är i Kalifornien kyler det av på kvällen och tillsammans med en bris från havet blir det kylslaget en stund efter att solen dykt ner i Stilla havet. Med några enkla tryck på displayen ovanför backspegeln håller bilen en behaglig innertemperatur genom den inbyggda värmaren, faktiskt till och med ner under nollan (det har vi testat i Lofoten i mars).

Vågornas ljud blandas med måsarnas dova skrik och långt därnere, intill Highway One, hörs ett avlägset godståg kämpa sig norrut i månskenet. Det är ett sövande ljud.

 

Varmt och ombonat inne i Volkswagen California
Hästkrafter och hästkrafter