30 år senare
Vi kör till Tjernobyl
I en gammal polisbuss kör vi från Sverige, genom Östeuropa och till Tjernobyl i Ukraina. Det är 30 år sedan världens allvarligaste kärnkraftsolycka inträffade – men nu vallfärdar turisterna till Europas mest ogästvänliga plats. Häng med på en sista utryckning i Luleåpolisens tidigare Caravelle Syncro!
Ur Transportmagasinet nummer 3 2016 | text: Erik Gustafsson | foto: Richard Sjösten
DEN HÖLL NORBOTTEN i ett järngrepp i drygt 16 år. Från att den tillverkades i Hannover 1999 har vår vita Volkswagen Caravelle 2,5 Syncro varit stationerad vid polisen i Luleå för sexton år som lagens förlängda arm innan vi köpte den osedd på auktion. Att den levt en händelserik tillvaro råder det ingen tvekan om. Bakdörrarna är söndersparkade inifrån, stötfångarna är ordentligt kantstötta och takhandtaget på passagerarplatsen är mer än rejält använt. Kanske efter de gripnas flyktförsök, nervtrillande biljakter runt korvmojen i Luleå och tuffa kamper med buset. Men det ska sägas att jakterna måste ha gått i maklig takt, för trots sin 2,5-liters bensinfemma är effekten måttliga 115 hästkrafter och med vårt taktält monterat är det redan stora luftmotståndet ännu större.
Vi har med andra ord inte direkt bråttom när vi nu rullar söderöver genom Baltikum och Polen, på väg mot Ukraina. Men med Syncro-fyrhjulsdrift, rejäla All Terrain-däck och äventyrsutrustningen packad väntar nu något lika nytt som obehagligt verkligt för oss alla tre, Richard, polis-Caravellen och undertecknad.
Mindre än två dygn efter att vi rullar ombord på färjan i Nynäshamn för resan över Östersjön till Lettland planerar vi att stå några hundra meter från det ökända kärnkraftverket i Tjernobyl i Ukraina. En resa på mindre än 180 mil från Stockholm.
– PASS UPP, om 35 kilometer kommer en rondell, gastar Richard Sjösten från passagerarsätet.
Fånigt kan tyckas, men det är en berättigad varning. För sedan vi körde över gränsen till Ukraina har vägarna varit absolut spikraka utan vare sig kurvor eller korsningar. På sätt och vis en skön kontrast mot Litauens grusvägar och Polens ständiga småsamhällen utmed landsvägen. Vi tackar för den högre hastigheten här österöver, men förbannar det urusla trafikskicket. Bara några mil efter att vi passerat gränsen tvingas vi för första gången ut i dikeskanten för att inte bli påkörda, och så fortsätter det. På vägarna blandas häst och vagn och slitna Lador med vrålsnabba Audi- och BMW-suvar – tillsammans med ofantliga mängder Volkswagen-bussar! Det är onekligen kontrasternas land, det här.
»Det är en obehaglig känsla som kommer krypande, en påtaglig verklighet.«
NÄR FJÄRDE GENERATIONENS Volkswagen Transporter debuterade 1990 var det med en vrålmodern kaross och konstruktion samt nya motorer som den tog över från sin storsäljande föregångare. Ett nytt Europa låg för dörren och i Sverige skulle vi snart hamna i en av våra värsta lågkonjunkturer någonsin, samtidigt som vi fortfarande var i chock. En aprilmorgon bara fyra år tidigare hade nämligen mätinstrument vid Forsmarks kärnkraftverk varnat för radioaktivitet i omgivningen – men den kom inte från Sveriges kärnkraftverk. I stället var det forskare vid kärnkraftverket i Tjernobyl i dåvarande Sovjetunionen som hade experimenterat och orsakat världens värsta kärnkraftsolycka.
Natten till 26 april hade de stressat reaktor fyra som 01.26 exploderade i en härdsmälta. 31 personer dog i stort sett omedelbart samtidigt som radioaktiv materia spreds snabbt med vinden norrut. Därefter går uppgifterna isär – i dag finns rapporter som talar om allt från fyra tusen till uppemot en miljon som dött på grund av olyckan.
EFTER LANDSTIGNINGEN i Ventspils vänder vi snabbt fronten sydöst, men på grund av visumtvång till Belarus tvingas vi hålla oss inom EU så länge vi kan och tar därför omvägen från Lettland via Litauen och in i Polen. Landsvägarna är mestadels bra, men ibland också riktigt dåliga. Till råga på allt överraskas vi av ett av sommarens värsta regnoväder som får både gator och torg att svämma över. Men det är inga problem för en luttrad Caravelle Syncro, förstås.
Två dygn och 179 mil efter att vi lämnat Nynäshamn når vi Kiev, Ukrainas huvudstad. Här är det bara två år sedan revolutionen pågick och dåvarande presidenten Viktor Janukovytj tvingades till Ryssland där han nu lever i exil. Sedan dess har lugnet åter lagt sig i staden och det tidigare överdådiga presidentpalatset med det privata zoot har blivit en allmän park. Men knappt 80 mil österut pågår fortfarande kriget mot Ryssland-understödda separatister och lika långt söderut ligger annekterade Krim.
VI LÄMNAR KIEV tidigt morgonen därpå. Tio mil norr om huvudstaden ligger Tjernobyl och checkpoint Dytyatky som markerar gränsen till den yttre 30-kilometersradien runt den förbjudna zonen.
»På vägarna blandas häst och vagn med slitna lador.«
