Kenneth och Golfen
Världsmästare i rally redan 1986
Att Volkswagen Motorsport har varit enormt framgångsrika i rally de senaste åren vet de flesta. Men att framgångssagan började för över 30 år sedan med en svensk bakom ratten är det färre som känner till. Här är storyn om Kenneth och Golfen – som skrev rallyhistoria.
Ur Transportmagasinet 2 2017 | text: Richard Sjösten | foto: Peter Gunnars
För att försöka förstå vad som egentligen hände för så där trettio år sedan lastar vi en välbyggd replika av vinnarbilen på ett släp och kopplar det till nya Volkswagen Crafter. Sedan siktar vi på Värmland för ett rallyäventyr med en blivande legend – Golf GTI 16V.
I Gräsmark, denna lilla idyll norr om Arvika i Värmland, ligger det mesta stilla när vi en tidig aprilmorgon kör in med vårt ekipage. Vägen upp mot Gräsmark slingrar sig vackert längs kanten på sjön Rottnen, och ortens stenkyrka speglar sig magiskt i det stilla vattnet.
Mataffären Rottnahallen slumrar fortfarande i väntan på att klockan ska slå 09.30 och den lokala pizzerian och Rottne-hotellet har sedan länge tagit ner skylten. Strax norr om det lilla sovande samhället ligger Sveriges hårdaste och mest krävande rallysträcka; Bjälverud. Här har agnarna skilts från vetet i över femtio år när världseliten av rallyförare försökt vinna sekunder och respekt över den drygt två mil långa grusvägen som slingrar sig genom den starkt kuperade skogsbygden. Slutresultat och världsmästartitlar har avgjorts mellan träden i Gräsmark – och det är faktiskt få som har lyckats så bra här som svenska rallyföraren Kenneth Eriksson. Som ni förstår är rallysträckan klassisk rallymark, och i folkmun kallas den dock kort och gott för “Soptunnan”.
Alla som bor här i närheten har en relation till rally, även om man kanske inte alltid är så intresserad. Vi möter flera bybor, alla med sina egna berättelser och upplevelser om sporten. En farbror i en röd Volkswagen Jetta menar att anledningen till att sträckan Bjälverud kallas “Soptunnan” är att Stig Blomqvist körde ner tre soptunnor 1973 med sin Saab V4 och längs grusvägen möter vi Blom som är ute och övningskör med sin son. Han påstår att sträckan kallas så för att förarna körde sina bilar så hårt här att de blev just bara sopor kvar.
Hur som helst, närmast sanningen är nog att den klassiska Bjälverudsträckan kallas så för att en soptunna användes som riktmärke i det snabba slutet av sträckan. Alltså något att sikta på över ett krön eller sväng.
»Framhjulsdrift + Grus + Varvvillig motor = Glädje!«
Enligt rallylegenden Per Eklund är speciellt sista milen det värsta/bästa (välj den du tycker passar) vi har i rallyväg i Sverige. Snabbt, trångt och otroligt utmanande.
“Här åker grabberne fort” som han säger på sitt karaktäristiska sätt när han agerar TV-reporter på SVT-sporten.
Och det är just här vi befinner oss. På det snabbaste partiet. Vi lossar Golfen från släpet på en liten gräsplätt. I Crafterns lastutrymme har vi packat in det mesta vi behöver för en testdag. Däck, bränsle, domkrafter och verktyg.
Mjukost, falukorv och färskt bröd från macken i Sunne blir tidig frukost i framsätet på Craftern, innan vi låter dagen dra igång på riktigt.
Med ett tryck på startknappen går Golfen igång med besked. Kenneths VW-vinnare från 1986 ruvade på över 200 hästar ur den blott 1 781 kubik stora motorn. Låter kanske inte mycket med dagens mått mätt, men låg vikt och fin körbarhet gjorde att det gick att hålla ett otroligt högt tempo längs specialsträckorna.
Farten som Kenneth Eriksson och hans kartläsare Peter Diekmann nådde var bitvis så hög att de turboladdade fyrhjulsdrivna bilarna med långt mycket mer effekt i motorn fick se sig frånåkta - och det var precis vad som hände här för exakt 30 år sedan. Alla fick se sig slagna av den lilla Golfen. Skådeplatsen var VM-rallyt Bandama på Elfenbenskusten i Afrika. Men vi börjar två år tidigare, 1985.
Grupp-B klassen hade då nått sin absoluta kulmen med 550 hästars prototyp-rallybilar byggda i kolfiber. Med enorm prestanda och ljud- och ljusshow (bilarna sprutade eld!) trollband man sin publik. Eran anses fortfarande i dag som den tuffaste i rallyhistorien och de förare som körde har än i dag legendstatus. Problemet var att bilarna var extremt svårkörda och endast en handfull förare kunde faktiskt hantera dessa fartvidunder till fullo. Effektracet resulterade i många allvarliga olyckor och incidenter och över en natt förbjöds till slut Grupp B av internationella bilsportförbundet FIA. Den direkta anledningen var Henri Toivonens fatala krasch i Italiens VM-rally på Korsika 1986.
Parallellt med skådespelet på världens rallysträckor hade Volkswagen lanserat en ny Golf GTI med 16V motor – och man ville så klart presentera den på bästa sätt: i rallyskogarna. Passande nog fanns det en rallyklass i VM för mer standardbetonade bilar kallad Grupp A, vid sidan av den hysteriska effektkampen i värstingklassen Grupp B. Med blygsam budget, endast ett fåtal teammedlemmar och med den lovande svensken Kenneth Eriksson och den rutinerade kartläsaren Peter Diekmann ställde det nya teamet en Volkswagen Golf GTI på startlinjen till VM-serien 1986.
Kenneth, bördig från Äppelbo i Dalarna, visade direkt sin kapacitet genom att vinna sin klass på årets andra tävling i Svenska rallyt. Men säsongen i övrigt var ingen lätt match direkt. I VM-debuten kunde hans karriär som fabriksförare varit över lika snabbt som den startade. Kenneth for nämligen av vägen i Monte Carlo-rallyt och knäckte en telefonstolpe med fronten och rullade ett varv och blev hängandes mot nästa stolpe – testa att googla Kenneth Eriksson + crash + 1986 så får du se!
Publiken hjälpte honom loss, och de kunde fortsätta rallyt trots att kylaren var formad som en banan. Och i Grekland fortsatte äventyret med att bakaxeln gick av. Men då servicebilen var långt borta fortsatte Kenneth på tre hjul längs rallyt – i farter upp till 160 km/h...
På Nya Zeeland samma år kom första segern, och efter det var det ingen som kunde stoppa dalmasen. Kenneth och Golfen skrev in sig i historieböckerna som världsmästare i rally Grupp A 1986. Till säsongen 1987 hade kartan ritats om ordentligt. Med värstingklassen Grupp B borta – blev Grupp A huvudklass i VM.
»Kenneth fortsatte på tre hjul längs rallyt – i farter upp till 160 km/h...«
Att det endast fyra år senare, 1990, gick lika fort med Grupp A-bilar, som det tidigare gjort i den förbjudna monsterklassen Grupp B – är en annan historia.
I konkurrens med Grupp A klassens nya tillåtna fyrhjulsdrivna bilar kämpade Kenneth och kartläsaren Peter med VM-seriens tuffaste uppgift – nästan 400 mil genom Elfenbenskustens krävande landskap. Rallyt är tufft. Till exempel hade 1972 års tävling 45 startande bilar, men ingen som kom i mål...
En efter en fick konkurrenterna problem, men Kenneth och Golfen gick mästerligt upp i ledning – och stod slutligen som totalsegrare i det afrikanska VM-rallyt.
Snacka om rallyhistoria – igen! Ingen Volkswagen hade någonsin stått överst som totalsegrare i ett VM-rally tidigare, dessutom var bilen tvåhjulsdriven och långt ifrån den starkaste i startfältet. Bedriften slog ned som en bomb i rallyvärlden och utländsk press kallade bedriften “The little Golf that could!“. Kenneth menade, på svenskt vis, att bedriften var en teaminsats. Efter den här bragden skulle det ta drygt 25 år innan Volkswagen vann totalt i ett VM-rally igen.
Volkswagens rallysatsning under mitten av 80-talet var blygsam i jämförelse med den som gjorts under senare tid (2013–2016). Men även i jämförelse med konkurrerande märken under samma tidsrymd fanns stora skillnader i resurser. Där Volkswagen hade 15 man som jobbade i rallyteamet hade motståndarna uppåt 100 stycken. Trots de relativt små resurserna och begränsade möjligheterna skrev alltså Kenneth och Golfen historia – gång på gång. Enligt Kenneth själv var säsongen 1986/1987 den roligaste i hans rallyliv.
Längs sträckan “Soptunnan” bakom ratten på vår rally-Golf börjar jag förstå utmaningen med sträckan, men också varför Golfen var en vinnare längs vägarna i rallyskogarna. Bilen går exakt dit man pekar och jämfört med bakhjulsdrivna bilar kan man köra den extremt snålt och vägvinnande längs kurvor och vägbyten. Att slösaktigt spruta grus eller snö och is åt alla håll gör ingen vinnare i rally, det visste både Kenneth och Volkswagen.
Med fri sikt över en längre del av vägen ner mot vad jag föreställer mig är målet, låter jag Golfen löpa på ordentligt genom växlarna. Treans växel, upp till fyran. Det känns som att träden kryper närmare ju fortare det går och det både rister och skramlar i hela bilen när jag passerar en soptunna med bara några centimeter tillgodo. Wow!
Långt efter Kenneth Erikssons tid med Volkswagen – utklassade han konkurrenterna längs just den här sträckan (inklusive Tommi Mäkkinen, Carlos Sainz och Colin McRae). Spanjoren Sainz var nämligen på väg mot en sensationell vinst som förste icke-nordbo, när Kenneth förstörde fiestan för sin spanske konkurrent. Det tidigare sträckrekordet var utraderat och Kenneth kunde ännu en gång kliva längst upp på pallen i Svenska rallyt. Men det är också en annan historia.
Efter ett mindre hopp och en lång högersväng ner mot vår tillfälliga serviceplats ryker det plötsligt kraftigt ur motorhuvens springor på Golfen. Jag bromsar in och röken tilltar snabbt runt motorhuven och bilens front. Motorbrand hinner jag tänka och knäpper loss mig snabbt som attan och hoppar ur bilen. Jag vevar frenetiskt mot fotograf Peter Gunnars som står vid vår Crafter en bit längre bort.
– Brandsläckare, skriker jag så högt jag bara kan.
– Brandslääääckaren!!!
När Peter 30 sekunder senare kommer dundrande med vår servicebil inser jag att vi bara skjutit hål på en daterad kylarslang och att det är vattenånga som ryker ur motorrummet. Slutåkt, i alla fall för en stund. Lite snopet då jag precis börjar få lite feeling för bilen och sträckan.
»Jag bromsar in och röken tilltar snabbt runt motorhuven och bilens front.«
Volkswagen Golf GTI 16 V Grupp A 1986
Drivlina: Tvärställd fyrcylindrig rak bensinmotor med dubbla överliggande kamaxlar och 16 ventiler per cylinder.
Slagvolym: 1 781 cm3
Effekt: cirka 220 hk
Framhjulsdrift, 5-växlad manuell låda, diffbroms.
Mått & vikt (cm/kg): Vikt cirka 900, längd 404, bredd 168, höjd 140, axelavstånd 248.
Vi lastar och tar oss söderut till Sunne. Hinner inte mer än in på macken innan ytterligare en bil stannar – och föraren börjar direkt prata om när han stod i skogen och såg Kenneth och Golfen 1986. Det här är Kenneth-land, trots att vi är i Värmland! Det är stort.
I vår jakt på kylarslang finner vi en bildelsfirma i centrala Sunne som har en passande bit. Mannen som jobbar där kommer ut och går några varv runt rallybilen, men faktum är att de fastnar mest för vår servicebil, Craftern. Han visar sig ha erfarenhet av både den tidigare Volkswagen LT35 och förra generationens Crafter. Han berättar att han minns att steget mellan LT35 och Crafter var stort på många sätt, såsom körupplevelse, komfort. När jag berättar att jag själv äger en LT35 och kört en hel del med förra generationen av Crafter – börjar han tro mig när jag säger att steget är minst lika stort till nya Crafter.
Vår servicebil för det här rallyäventyret är faktiskt ett under av åkkomfort, ergonomi och körbarhet. Många gånger under de hundra mil vi transporterar oss blir jag förbluffad över hur smidig den känns – till och med i klass med den mindre Volkswagen Transporter! Dessutom förvånande kraftfull med sina 177 hästar och 410 Nm. Trots mycket last och rallybilen på släp tuffar vi på i inställd hastighet utan knorr.
De många förarassistanssystemen är också effektiva och känns ovana att ha på den här typen av transportbil. Förarmiljön är dessutom i klass med en personbil och Lane-assist-systemet som hjälper till att hålla bilen inom rätt körfält känns helt självklart, när det nu finns här. På de krokiga landsvägarna är det lite ovant i början när någon annan hjälper till att styra och korrigera spåret, men det är när vi kör de lite större vägarna som systemet kommer till sin rätt. Funktionen med styrkorrigering kommer med all säkerhet förhindra otäcka incidenter längs våra vägar i framtiden.
Några tekniska hjälpmedel för föraren fanns inte 1986. Vår rally-Golf GTI 16V är härligt befriad från allt vad som heter komfort och förarassistans. Den ger faktiskt en ganska rå körupplevelse där det gäller att hålla tungan rätt i mun och att vara koncentrerad när man dammar på längs grusvägarna. Men oj så kul det är att sprätta grus. När dagen är slut och det är dags att lasta upp bilen på kärran, pustar jag ut i tysthet över att inget har hänt med bilen och att jag lyckades hålla mig på vägen, trots att fotografen ville ha “attack” – för bildernas skull. Det har blivit en lång dag, och när jag hoppar upp bakom ratten på Crafter och börjar köra de 40 mil vi har hem, känns det rätt bra med förarassistanssystemen som håller oss rätt i kurs och påminner en om när man börjar bli lite trött. För heter man inte Kenneth Eriksson är det inte så dumt med lite hjälp bakom ratten ibland.
KÄLLA Rallymästarna: 21 världsstjärnor i närbild, av Boo Wennerberg. Tack till Dekortryck Ekerö och Intact AB.
